Det känns som jag varit sjuk i 300 år och tappat mig själv någonstans på vägen mot tillfrisknad, men nu är jag på god väg tillbaka.
Har haft besök av två av mina bästa vänner i helgen och det var definitivt vad som behövdes för att jag skulle återupplivas. Det är speciellt med barndomskompisar. Trots att vi tre har vuxit upp till tre väldigt olika individer är vi fortfarande lika nära (ibland närmare) varandra som för 16 år sedan. Det är som att vänner från barndomen hålls ihop av ren och skär vänskap och inte nödvändigtvis av komponenter som intressen och livsstil. Sammansvetsade av ett genuint behov att vara en del i varandras liv och en kärlek och tillit som inte liknar någon annan relation tar vi oss fram genom livet, sida vid sida. Jag älskar er och tack, tack, tack för alla minnen, galna upptåg och äventyr vi får vara med om ♡
Värna om relationen till era barndomsvänner, den är ovärderlig.

Jag har en känsla av att det vänder nu.
Jag och Chrille har som vanligt inga pengar, stressnivån i våra liv är för tillfället ganska hög och jag välkomnar mys-valken på min mage tillbaka, men vad gör det egentligen?
Jag har så mycket underbara människor runt omkring mig som får mig att känna mig trygg och älskad och jag vet att allting alltid kommer ordna sig. Pengar kommer alltid bara vara pengar och stress är något vi tillsammans med vår hjärna skapat, alltså kan vi styra det även åt motsatt håll och på så vis kontrollera det. Meditera, älska och lita på att du är precis där det är meningen att du ska vara just nu och att allting kommer ordna sig.

På onsdag ska jag på jobbintervju i en sportaffär (kul), jag kan börja träna igen, fick tag i biljetter till Bruce Springsteen och solen, med våren i släptåg har anlänt till Dundee.
Snart är det sommar mina vänner! Ta hand om er.

♡/Johanna